Albanien 2017

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Gjipe beach: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Himare: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ksamil:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gijrokaster och vägen Saranda till Gjirokaster: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Saranda: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Syri i kalter: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jale beach 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Monastery beach: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Blandat från vägen: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Naturens gym

 
 
 
  
 
 
 
 

Blandat

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Filmen "The Forest of Iron" - Reclaim the Cinema 2015

I somras var jag med i en tävling/filmfestival - Reclaim the Cinema, som inspelningsledare. Man ska spela in långfilm på en månad inkl. för- och efterarbete. I tidigare inlägg under kategorin "film" finns bilder från projekt tidigare år! 
 
Tre filmer deltog i år. Premiären var på Bio Oskar. 
 
Första dagen när reclaim startade var vi endast 2 pers på denna film. Efter några dagar hade vi lyckats skrapa ihop nio skådisar (inkl cameo av oss själva=) ), fotograf, b-foto, kompositör mm. Spelade in på sammamlagt 8 locations med massa otymplig rekvisita och hyffsat avancerad mask under förutsättningarna. När man har så kort tid kan man inte vara så noggrann, därför blir det en del nödlösningar, väldigt få omtagningar, ibland fantastiskt roliga klaff-fel, och så även att man måste lägga till lite material för att få ihop tiden (som ska vara 71 minuter). Ibland t.ex. en extra meningslös scen som man spelar in det sista när man märker att man inte får ihop tiden och likn. I år instiftades ett nytt pris, som jag tycker var ett fantastiskt bra initiativ från juryn i sista stunden; ”årets snigel”. (I en av filmerna från den första omgången reclaim the cinema fick vi sitta och titta på en snigel som kröp ett antal minuter för att filmen skulle bli 71). Ni får själva gissa eller avgöra vilken som är denna filmens ”snigel” =)
Noll-budget, och man ska _försöka_ göra det mer som en hyllning till en viss typ av genre, snarare än parodi. Men såklart blir det ändå lite komiskt=) Tyvärr hade vi ingen ljudtekniker och fick hjälpas åt lite med det, och ingen var så jätteskillad på det, samt att det inte riktigt fanns tid och tillräckligt bra teknik att få det bra. Men jag är ändå otroligt nöjd på det stor hela! 

Så roligt att så många var med i år! Alla medverkande levererade grymt bra under annorlunda förutsättningar med stor flexibilitet! Mycker roligt och givande!

Nedan kommer vad vi hade för regler att förhålla oss till. Har kört på dessa i några år, men till nästa år planerar vi eventuellt ett annat nytt spännande upplägg! Intresserad av att delta med så följ Reclaim the cinema-gruppen på fb. Tack vare att vi nu har knutit massa duktiga skådespelare till projektet, som vill vara med igen, så kanske jag kan hålla mig bakom kameran nästa år och ni slipper iaf se mig i nån av de bärande rollerna;) Har dock varit himla kul att spela, särskilt vålds-scenerna!;p

Kriterierna: 
- Minst 71 minuter 
- Action/skräck/scifi med tydlig hjälte, och antagonist i form av zombie/monster/utomjordingar/vampyr/ninjor/mytologiskt väsen osv. 
- Engelskt tal
- Rättigheter till allt i filmen, t.ex. musik osv, tanken är att den ska kunna visas/säljas/distribueras
- Filmaffisch
Följande måste vara med: 
- Vapen
- Dödsscen
- Cameo av regissör
- Omotiverat naket/erotiskt
- Någon form av digital eller analog specialeffekt
Följande uppmuntras: 
Explosioner, blod, inspiration från 80-talets b-skräck, oneliners, ”based on a true story” och vhs-teknik. 

 
Filmen The Forest of Iron finns på youtube och kan ses här: 
 
 
Behind the scenes och bilder från premiären: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
Här är en artikel i Hallands Posten från första mötet: 
http://hallandsposten.se/nojekultur/1.4109050-filmprojekt-ska-utmana-bioutbud
 
Ska försöka återkomma med länkar till de andra två filmerna som spelades in! 
 
 
 

Sommar 2015

 
 
  

 


 

 
 

 
  


   

   

   






 

SM-GULD I BRUKSKÖRNING 2015 !

 
Tappra Loiden! För åtta veckor sedan trodde jag att han skulle dö, och för en vecka sedan blev han svensk mästare i brukskörning för ponny! (Nu var det inte riktigt så illa, men jag tror typ att mina hästar ska dö så fort dom hostar till eller nåt=) ) Loiden har en kronisk hovledsskada, och han brukar få kortisonbehandling med nåt års mellanrum, sen är han bra nåt år. Så han har fått det flera gånger, och det har gått jättebra, men den senaste gången, tidigare i somras, fick han nån konstig reaktion på behandlingen. När jag kom hem och skulle lasta ur honom så ramlade han nästan ut och kunde inte stödja på frambenen. Jag fick in honom i stallet, sen la han sig ner och viftade med frambenen, han hade så sjukt ont. Veterinären sa att jag skulle hämta metacam så fort som möjligt och få i honom det, så jag fick lämna honom när han låg på stallgången genomsvettig och sparkade för att köra till apoteket. Jag var livrädd. Men några timmar efter han hade fått medicinen var han precis som vanligt igen och pigg som om inget hade hänt. Efter tre veckors vila började jag köra lite smått, han kändes superfin, och jag tänkte att vi ska nog klara SM iaf. TUSEN TACK till Jocke och Kjell för att jag fick komma och träna på bana! Guld värt! Jag har alltså tränat brukskörning en gång det senaste året, men tur att Loiden kommer ihåg allt=) Tänkte att detta skulle bli sista tävlingen. Men nu har vi tydligen gått vidare till NM, så kanske kör det nästa år om han fortfarande är frisk. Men pensionerad från uppdragskörning och allt annat iaf. 

Brukskörning består av olika lydnadshinder. Jag tävlade med Loiden första gången för över tio år sedan. De första tävlingarna var han helvild och okoncentrerad, och jag var värdelös på att köra, fick hundratals straffpoäng, han stegrade sig i funktionskontrollen och backade ner hindrena mm. Så det är en lång resa vi har gjort för att tillslut få detta resultat. Nu lyssnar han på mikroskopiska hjälper och gör alla hinder klockrent.
Jag vill också tacka Markus, som har hjälpt mig mycket för några år sedan med träningen av Loiden. Även om det var ridning, så la det grunden för mycket av den bra kommunikation jag och Loiden har nu, vilket har hjälpt till även i körningen. Tack även till min familj för all hjälp och Bengt-Inge som matade Bergvind undertiden vi var bortresta=) Och tack till alla funktionärer och domare i JUF för en bra tävling!

Lydnadshinder. Foto Stefan Hofling. 
 
Halt i uppförsbacke. Foto Lena W Johansson. 
 
Backning in i port. Foto Lena W Johansson. 
 
 
 
 
 
Vattenhinder. Foto Stefan Hofling. 

 

Film på Loiden i några av hindrena:

 

Film på flera ekipage från tävlingen:

 

 

 


"The volcano is sleeping, please don't wake him up." - Vesuvius, Etna, och poledance i Milano.

 
 

Jag har varit ute på äventyr i Italien! Tänkte börja med att berätta en del, (vilket ändå blir ganska mycket=) ) Och kanske gör lite utförligare inlägg om vulkanerna och geologin mm senare.

 

Syftet med resan var framförallt att: träna på Milan Poledance Studio, och att klättra upp på fyra vulkaner; Etna, Vesuvius, Stromboli och Vulcano. Tyvärr så hade jag inte planerat så noga och tagit reda på tillräckligt mycket information om båtar osv, och är för tidsoptimistisk, så Stromboli och Vulcano sket sig. Synd, men Etna och Vesuvius var ändå helt fantastiska upplevelser, så det blev rätt bra ändå!

 

 

Förutom träning och vulkanerna så hade jag inte direkt bestämt vad resan skulle innehålla, men hade lite idéer. Nåt av det roligaste var att jag fick en del upplevelser som jag inte alls hade tänkt mig. Att jag är ensam gör att folk blir lite nyfikna och börjar prata. Och att jag har lite dåligt lokalsinne och är lite dåligt förberedd innebär att jag måste fråga runt massa om olika saker hela tiden. Framför allt i Taormina lärde jag känna en del, och fick så bra tips och inside info från folk som kommer därifrån, bor, jobbar och lever där. Även genom träningen så blev det också en lite socialt innehållsrikare upplevelse av Milano och än om man bara hade kommit dit som vanlig turist.

 

 

Milano

Milan Poledance Studio

Träningen var jättebra, men det var en liten utmaning med språket=) Först när jag skulle registrera mig och boka pass mm, så var jag tvungen att sitta med google-translate för den del som hade att göra med anmälan, registrering och betalning var bara på italienska. En av instruktörerna kunde ingen engelska, och de som kunde engelska körde ju ändå passen på italienska så man fick hänga med så gott man kunde. Men det gör inte så mycket när man tränar, för man försöker bara härma rörelserna, och jag fick en del saker förklarat för mig på engelska om jag behövde. Det var iaf grymma instruktörer, och jag var jättenöjd!!! Var helt slut i kroppen efter dessa dagarna och massa blåmärken och vätskande blåsor i händerna, som ett tecken på att man har kämpat väl=) Här är bilder och film:

 

 

 

Jag trodde från början att jag skulle gå ut och festa järnet varje kväll, men jag var helt slut av träningen, så det blev bara en nattklubbskväll. Men det gjorde inget för det var ändå ganska tråkigt.  

 
 
 

Aperitivo

 

Aperitivo är ungefär som det vi kallar after work här. När man köper en drink, öl eller glas vin efter kl 17, så ingår buffé med massa olika smårätter och tilltugg. Men här är det oftast mycket mer mat än på svensk after work (och mycket godare;) Så det är väldigt prisvärt. På bilden sitter jag på en restaurang i Navigli, mysig stadsdel med sjukt mycket restauranger. (Och aperitivo serveras även i andra delar av stan, typ överallt nästan varje dag.)

 




 

 

 

Taormina, Sicilien


Etna i bakgrunden!=)  

Taormina är väldigt mysigt, med gamla fina hus och god mat och vin. Utsikten över Etna åt ett håll, havet åt ett håll, och bergskedjan åt ett håll är helt otrolig. Till stranden tar man sig ner på serpentinvägar eller med linbana, det är så brant! Utanför centrum, ner mot stränderna och grann-orten Giardini-Naxos osv är det dock mängder av hotell i nyare byggnader från 70-talet och framåt, och inte lika mysigt. Naxos är en tråkig badort. Så det är i centrum av Taormina man ska ha sin bas iaf. 

 

Jag hade bokat ett enkelrum på Bed and breakfast Odeon den första natten i Taormina. Det var jättebra, men sedan flyttade jag till det lite billigare alternativet Hostel Taormina, där jag blev kvar resten av tiden. Hostel Taormina var mysigt, bästa hostel på hela resan för bara 20 euro per natt, och jag trivdes jättebra där! Jag bodde i ett rum med åtta tjejer, och det fanns även två andra mixade sovsalar. Stor fin balkong med utsikt över stan och havet, och väldigt bra ställe på alla sätt! Kan också säga att det där första - Odeon var också otroligt prisvärt. För 30 euro fick man ett riktigt lyxigt rum och frukosten serverad på egen balkong. 

 
 
 
 
Balkongen på Taormina Hostel med utsikt över stan! 
 
 

Jag hade sån jäkla tur, för min första dag på Sicilien hade Etna hade utbrott! (Mindre utbrott sker typ några gånger om året.) När det blev mörkt kunde man från torget i Taormina se en glödande lavaström rinna ner för berget, otroligt vackert! Tyvärr var det svårt att fånga det bra på bild med mobilkamera…

 

Den finaste stranden i Taormina, Isola bella, som betyder vacker ö.




 
 
Natt i Taormina: 
 

 


Föreg bild är från den nästan löjligt mysiga och romantiska restaurangen Romeo o Juliet. Stämningen känns lite Lady och Lufsen, där sitter en trubadur och sjunger italienska kärlekssånger varje kväll. Efterrätten på bilden - cannoli, är typisk siciliansk. (Ett rör av kex med söt ricotta innuti, olika smaksatt.) Och sen har vi ett glas limocello, som blev standard att avsluta varje måltid med. Blev också ett antal glas limoncello på kvällarna i hammocken på balkongen, när man satt och chillade och kollade ut över stan och havet i skymningen=)  
 
Film från den restaurangen:
 
 

Ett filmklipp publicerat av @missdalenbackJun 9, 2015 kl. 6:25 PDT

 

 

Ett ställe som rekommenderas för utgång i Taormina är Morgana. Det är en grymt snygg lounge bar där man kan sitta under apelsinträden i ”trädgården”. Tyvärr glömde jag fota när jag var där, men kolla hemsidan: www.morganataormina.it.  

 

Käkar arancino-picnic på Isola Bella. Arancino är också en typisk siciliansk rätt.. Det verkar klassas lite som snabbmat (?), och är en slags risboll med friterat skal som kan väljas med olika fyllningar i en krämig sås; kött, grönsaker, ost, svamp osv. Jag tyckte det var sådär, fanns godare mat där=)
 
 
 
Lite blandade bilder från Taormina. T.h. den smalaste gatan. En äldre herre som hjälpte mig att ta bilden berättade att de flesta amerikanska turister inte kunde gå på den gatan =D
 

De som känner till Taormina kanske har märkt att jag har missat det mest kända besöksmålet; den grekiska teatern. Men jag blev lite omotiverad av alla mängder turister och hundra butiker med likadana souvenirer på gatan upp dit. Så kände inte för att stå i lång kö, betala för att gå in där och trängas med allt folk eftersom jag inte tyckte det var så jätteintressant.

 

 

Castelmola
Castelmola är en gammal vacker by, med bland annat en medeltidsborg, som ligger på ett berg ovanför Taormina. Tyvärr la jag lite för lite tid där, och bara på kvällen, vilket jag ångrar i efterhand, men jag visste inget om det innan jag kom dit, så jag hade inte planerat in det liksom. Rune Andreasson som skrev historierna om Bamse, hade Castelmola som inspiration till farmors hus på höga berget! Här finns bland annat en restaurang där all inredning och allt annat består av kukar!!! Detta är inget snusk, utan en brokig samling konstverk som är inspirerade av grekisk mytologi;) Det var även de gamla grekerna som grundade staden från allra första början. Det är en grym utsikt över Taormina från översta balkongen, och den är även känd för sitt egna mandelvin. www.turrisibar.it

 

 

 

Savoca

Ett par scener ur Gudfadern spelades in här, nämligen dessa: https://www.youtube.com/watch?v=PAgB3qxvRkU . Och allt ser likadant ut idag.
Turen dit var inte planerad från början. När jag missade båten till Eoliska öarna (vulkanerna Stromboli och Vulcano), bestämde jag mig för att dra till Savoca istället. Det var först en rätt misslyckad dag, där jag gick upp kl fem för att med olika bussar ta mig till norra Sicilien och öarna, men missade sedan som sagt båten. Hade sett fram emot det mkt. Men Savoca var också lite kul=) Det var ganska krångligt att ta sig dit med lokala bussar, rekommenderar en arrangerad guidad tur eller hyra bil och köra själv. Men eftersom jag bestämde mig på vägen tillbaka från Messina, på bussen, så blev det såhär. Det blev byte mitt ute i ingenstans, var svårt att hitta var och om buss gick till Savoca, och lång väntan. Det var mitt på dan och allt var stängt, som det brukar här, och de få personer jag stötte på fattade ingen engelska. Tillslut kom en buss, men den hade inga skyltar om vart den gick, och den var full med enbart skolbarn. Jag försökte kommunicera med chauffören, med samma resultat som med tidigare folk, men hoppade på även om jag inte visste om han hade uppfattat vart jag skulle och om den verkligen gick till Savoca... Vi slingrade oss upp för serpentinvägar och efter en stund ropade iaf chauffören till mig: ”Savoca, here!” Jag hittade direkt baren från filmen och satte mig där och tog en öl. Sedan gick jag upp och kollade kyrkan. Sen kände jag mig klar med stället och ställde mig på busshållplatsen och väntade. Det fanns för ovanlighetens skull en tidtabell, och jag hade timat bra, nästa buss skulle gå ner om 10 min, och det var den sista bussen för dagen. Dock kom ingen buss. Fick senare reda på att bussen kommer lite när den känner för det. Men jag väntade iaf nån timme. Byborna var jättetrevliga och en kom ut med kaffe till mig. En dam som jobbade i baren skulle ha vägarna förbi Taormina senare på kvällen och kunde skjutsa mig, men jag ville helst inte sitta där i flera timmar, utan fortsatte hänga på hållplatsen. Det fanns ingen taxi. Jag tror inte detta var riktigt säsong för turister, så byn var helt död. Men tillslut kom en kille som hade typ en tuc-tuc, som han brukade skjutsa turister den lilla biten upp till kyrkan. Han körde mig tillbaka ner till en by där det fanns en lite mer pålitligare buss mot Taormina…

 
 
Film från Savoca: 
 
 

Ett filmklipp publicerat av @missdalenbackMaj 29, 2015 kl. 4:04 PDT

 
 
 
 
 
 

Etna

Etna, 3340 meter över havet, Europas högsta aktiva vulkan. Etna har utbrott lite då och då, men de är oftast relativt ofarliga om man inte befinner sig uppe på berget nära utbrottet. Etna har orsakat en del problem, materiella skador och dödsfall, men den är inte lika farlig som Vesuvius. Mer om varför i ett annat inlägg kanske=)



Att uppleva Etna var såklart skithäftigt. Jag beställde plats på en heldagsexkurssion. Väntade att boka tills jag kom fram till Taormina, och frågade då runt vilka som var bra om man är mycket geologiintresserad. Det finns massa företag som arrangerar turer, och det är lite olika vad det gäller innehåll, vilka platser man kollar på, längd, hur mycket guidning mm. Man kan också köra själv upp och gå vandringsleder. Jag valde tillslut Etna People, och jag är skitnöjd!!! Mycket lärorikt, personligt och spännande.

 Lava-cave
 
 

Takrester av ett hotell som förstördes i ett utbrott 2002.
 
 
 
 
 
 

Th en pyroclastisk bomb =)
 
Några få träd står kvar som skelett här, efter att en lavaström har brännt upp det mesta. Th xenoliter.
 
 
Film från Etna: 
 

Ett filmklipp publicerat av @missdalenbackMaj 29, 2015 kl. 4:36 PDT

 

Påväg ner från Etna mot Alcantaradalen. 
 
 


Alcantara gorge, som bildades genom att ett lavaflöde korsade Alcantara river. Ån har sen eroderat sig ner genom den stelnade lavan /basalten. 
 

Vinprovning hos Don Saro (äldre mannnen i slipover=), på Etna. Vulkanisk jordmån är ovanligt bördig eftersom den är så näringsrik, och på Etnas sluttningar finns många vinodlingar, vilket det har gjort i tusentals år. 
Bilden th är en till från Alcantara, där vi fick åka till ett ställe lite uppströms från den vanliga delen dit man oftast tar turister. Detta var inte lika badvänligt, men jag tycker det är roligt att jag inte har likadana bilder som alla andra som har varit vid Alcantara=) 
 
 

 

Världens segaste och omständigaste resa. Mot Pompeij.

Tidigt en morgon startade jag från Taormina för att ta mig till Pompeij, Vesuvius och Sorrento. Jag hade bokat flyg från Catania till Rom och tänkte sedan ta tåg Rom – Neapel, eftersom det var billigare än att flyga direkt till Neapel. Detta var dock ett otroligt korkat val eftersom det var en sån omväg och krångligt. Jag fick först ta taxi från Taormina till Catania, eftersom flyget gick tidigare på morgonen än första bussen. Taxin från Taormina till Catania blev dyrare än själva flyget, och tog lite längre än beräknat. Väl framme fick jag därför kasta mig ur taxin, sprang det fortaste jag kunde genom hela flygplatsen, incheckningen hade precis stängt, men de var sjyssta och ringde ett samtal för att få med min väska=) Sen var det en timme på buss från flygplatsen i Rom till Rom central. Jag var först helt lost på den stationen, och hittade inga tågbiljettautomater och inte varifrån tågen gick, så jag ställde mig i en evighetslång kö till en bemannad kassa. Två tåg till Neapel hann gå undertiden. När jag väl fick min biljett var det 10 minuter kvar tills tåget gick. Jag följde skyltarna jag såg till spår 20 därifrån tåget skulle gå. Dock kom jag till nån slags tunnel under stationen med trappor upp till spåren. Men trapporna var avstängda med portar. Några andra förvirrade turister stod vid spåret bredvid, och vi kom fram till att portarna skulle nog öppnas precis innan avgång. Vi frågade även en man i trenitalia-outfit, och han sa att de skulle öppnas, och då tror man på det. Men tiden gick, två minuter till avgång. Jag insåg att det måste nog finnas nåt annat ställe att gå på tåget. Så jag sprang upp, chansade åt ett håll och hade denna gång tur att hitta perrongerna i rätt våning. Avgångstiden hade precis passerat och det var 20 spår bort. Jag sprang. Dörrarna stängdes precis när jag kom fram, men jag kastade mig på dörrknappen på närmaste dörren, slängde in min 20 kg-väska och kastade mig själv efter, snubblade på tappan och landade på magen. Rakt in i förstaklass, där det satt några italienska kostym-nissar i stora lyx-säten med sin espresso. Först stirrade dom förskräckt på mig några sekunder, sedan började alla skratta och applådera=) Konduktören var direkt framme och serverade mig vatten innan jag knappt hade kommit upp. Det var väldigt märklig situation, jag såg nog ut som jag hade sprungit matathon. 

 

I Neapel bytte jag till det lilla tåget ”cirkumvesuviana”, som går från Neapel till Sorrento och stannar på en miljon små orter på vägen. Det var en spännande kontrast mot lyxiga snabbtåget ”frecce” jag nyss lämnat... Resan tog över en timme, extremt ryckigt, öronbedövande skrammel, och ett jävla tutande vid varje stopp. Och jag fick stå upp hela tiden. Det finns två linjer, och såklart lyckades jag ta fel! Så jag fick hoppa av på en station mitt ute i ingenstans, och vänta en halvtimme på att rätt tåg skulle komma. Men när det väl kom, så stod jag tyvärr på fel perrong, så fick sitta där en halvtimme till. Vid det här laget var klockan över fyra, och jag hade rest sen kl 06 på morgonen och inte ätit något. När jag tillslut kom fram till stationen i Pompeij och skulle börja gå till hotellet som var 2 km bort, så gick handtaget på väskan sönder, så den gick inte att rulla. Jag var nästan död av utmattning när jag kom fram till mitt rum, men när jag möttes av utsikt över Vesuvius från den stora balkongen så var det lätt värt=)

 

Eftersom jag hade planerat att tillbringa hela eftermiddagen och kvällen i Sorrento, se den övergivna kvarnen, och solnedgången, så tänkte jag inte ändra mina planer för att jag var typ 5 timmar senare än jag hade räknat med. Så istället för att få i mig mat, gick jag tillbaka till stationen, åkte skrammeltåget till Sorrento, gick till kvarnen, sen till en terrass för att kolla på solnedgången.

 

Sent på kvällen slog jag mig ner på en liten restaurang i Sorrento. Personalen var som vanligt nyfiken på vad jag var för en gynnare och undrade om var jag kom ifrån och min resa mm. Efter att ha hört om denna förvirrade och stressade dag tyckte kocken att jag var värd en hjärtformad pizza!!! 

 Fin (och god=) pizza. Och utsikten över vulkanen från mitt rum på ”VesuView”!

 

 

Sorrento

Jag har ibland sett bilder på en övergiven kvarn, som jag tyckte var så sjukt cool, (typ på sidor med exempel på övergivna platser). Bestämde mig för att se den irl nån gång, och nu råkade det vara nära huvudmålen på denna resa. När jag gick av på Sorrentos station la jag in platsens koordinater på mobilens gps och följde vägbeskrivningen till fots. Plötsligt uppenbarade sig en stor djup ravin, som man på nåt konstigt sätt ser först när man kommer fram till kanten. Det var hisnande. Dalen är 50 meter djup, och en brittisk turist ramlade ner härifrån och dog för några år sen.

 Bild på kvarnen som blev exakt så som alla bilder jag tidigare sett=) Boring, men ändå coolt på nåt sätt.  

Borde ha lagt nån mer dag i Sorrento och omkring, det var mycket fint och mysigt!

 

 
 

 

Vesuvius och Pompeij

Personalen på VesuView när jag skulle gå ut på kvällen:
”The volcano is sleeping, please dont wake him up!”

Vesuvius, 1227 m över havet, aktiv stratovulkan. Senaste utbrottet skedde 1944, (ett förhållandevis litet i Vesuvius historia), och sen dess sover han. Men sannolikheten för ett större utbrott när som helst är stor! Vulkanen är mycket farlig, dels pga att det bor så mycket människor på liten yta runt omkring, och dels pga att den får explosiva utbrott med snabb frigörelse av stora mängder sten, aska och het giftig gas som kan transporteras långt genom luften och påverka stora områden. Många anser att myndigheterna inte riktigt tar det här på allvar. Det finns en beredskapsplan, men vem som helst kan ju förstå att det är rätt svårt att evakuera 2 miljoner människor på några dagar. År 79 hostade Vesuvius upp flera miljarder kubikmeter material, 33 km upp i luften, som sedan begravde Pompeij och två andra städer.

 

För att komma upp på Vesuvius blir det ett antal etapper. Jag åkte först buss till en parkering vid bergets fot. Hit kan man även köra själv om man har bil. Därifrån får man boka plats i en jeep som kör upp till ca 1000 m. Vägen var uråldrig och dålig, men skitcool! De körde rätt fort fast det är massa stora hål i vägen, och det skakade så mycket att när jag försökte dricka ur min vattenflaska skvalpade vattnet ut så fort man öppnade korken=) Efter trädgränsen var det en helt otrolig utsikt, och mäktigt att avancera upp längs den branta bergssidan. Vid nästa basecamp blir man avsläppt och går sista biten. Här fick man drygt en timme på sig, sen gick jeepen tillbaka. För min del, som typ ville vända på varenda sten, var det allt för kort och jag fick springa ner för att jag hade svårt att slita mig. Tog typ minst 20 min att gå upp. Vid kratern fanns guider, extra dyra souvenirer, öl och vin. Om man har bokat guidning får man en klisterlapp på axeln och guiderna samlar in en grupp folk med klisterlappar i taget när man kommer upp. De stod sedan på en plats och pratade i två minuter. Det var intressant och bra, men jag hade velat ha mycket mer info, men hittade inget bättre, tror inte det finns. Jag köpte ett paket där det ingick buss, jeep, inträde och guide. Man kan även boka var sak för sig. Även om man bokar ett paket så blir det inte som nån gruppresa eller så, utan det är bara ett enklare sätt att få alla biljetter man behöver.

 
 
 

Staden Pompeij begravdes i sten och aska från Vesuvius utbrott år 79. 1748 började man gräva ut området, och mycket var välbevarat, som en ögonblicksbild av ett romerskt samhälle. Under utgrävningen upptäcktes mystiska hålrum, och man fyllde dem med gips. Det blev dessa skulpturer av de stackare som inte hann undan (vilket var tusentals.) Efter utbrottet stelnade det nedfallna materialet, och själva kropparna ruttnade sedan med tiden bort och hålrummen bildades.

 

Det utgrävda området i Pompeij var så sjukt mycket större än jag trodde, och det var lite svårt att hitta. Jag trodde dessutom att kropparna skulle ligga lite här och var där de hade hittats, och blev mycket besviken att det var arrangerade i en liten glasmonter=D Kanske lite korkat av mig att tro det jag föreställde mig, men va fan;)

Jag kan inte så mycket om historia och de olika byggnaderna osv, och har inte satt mig in i det helt, men det var iaf spännande att se! Jag gick runt själv, och hyrde en sk. audioguide+karta, men jag tyckte inte den var så bra. Man kan såklart också boka guide. Men jag skulle rekommendera att köpa en utförlig guidebok, läsa på innan, bestämma vad man helst vill se, och sen gå dit själv. Och skippa dyr guide och dålig audioguide. 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

insta

  

 

 

 
 
 

 
 

 
 
 
 
 

 
 
 
 

 

 
 

Film - Drakar och demoner

Film jag har varit delaktig i, som inspelningsledare, check it out!
Lite bts, tagna av Mira Lindgren:
 
 
 
 

 
 

Första sidan! :-)

Idag kunde man läsa om Loiden i Hallands Nyheter på självaste julafton=)





loiden.blogg.se

Min profilbild

Malene Dalenbäck

RSS 2.0